nitälskan
min nitälskan för dig gör mig kännslig
ju närmare jag kommer dig
ju mer inser jag att jag hur smutsig synden är
fast ändå så svårt, när jag lever i nåden
jag vet att han aldrig kommer vända dig ryggen
han kommer alltid stå där med sin nåd
att synda på nåden, är att sätta Herren på prov
det är så fruktansvärt farligt att leka med tanken, för plötsligen är du där
men något annat jag också upplevt är att trots va jag vet, så gör jag som jag vill
och det är svårt, för det smutsar ned mig, och jag har ingen ursäkt
igen finns det dock en som känner hjärtarna och som står där med öppna armar och säger "kom hit, min vän"
jag tror att ju längre i sin vandring med Gud man kommer, ju svårare blir det att inse det faktum att vi ibland syndar
ja det kan slå så hårt att man känner sig plötsligen som en riktig smutsig trasa, bara för att man vet hur ren Gud är
och man vet hur mycket han hatar synd, och man blir så besviken på sig själv
men då gäller det att vända detta till något positivt
till att man lär sig, och blir mer ödmjuk och älskar nåden ännu mer
ju närmare jag kommer Gud, ju mindre och svagare och ömkligare bli jag
fast ändå är jag vad Gud är, genom Jesus och hans blod
jag har förutsättningar som ingen hade före Jesu förbund
och jag kan prisa mig salig för att jag lever idag, under nådens tidsålder...
därför kan vi alltid glädja oss...alltid!!!
Love m