epic time

Jag kommer aldrig glömma den första gången jag såg er uppe i Ärentunaskolan, när ni fick stryk av Storvreta 11-1 (9-0, 0-1, 2-0). Det fanns ett enormt potential hos er, tänkte jag.
Med facit i hand, kan väl ingen säga att jag hade fel?

Att gå från målet att vinna en enda match på hela säsongen, till att komma fyra i D4 är en resa jag aldrig kommer ångra. Ni har lärt mig så mycket om mig själv och om att vara en ledare, ja lika mycket som jag lärde er så lärde ni mig. Nu känner jag mig som Leonidas, vid slutet av min kamp här med er. En handfull trogna kvar... Och sen några nyare trogna :) This is it..

Jag kommer fortfarande ihåg känslan när vi vann 7-2 mot Gottsunda. Jag vet inte om jag någonsin har varit stoltare än jag var just då. Sen kom det vinster med kortare och kortare mellanrum helt tills nu. Jag vet inte helt hur jag ska knyta denna säcken ihop. Jag vill liksom inte sluta skriva...

Så många magiska ögonblick. Vi såg ett sådant ikväll också. Debbie satte dit sin första kasse för säsongen, så himla efterlängtad för hennes del.
Så sjukt många timmar vi har spenderat tillsammans!
Nu vandrar vi skilda vägar i sporten vi alla älskar, och det känns konstigt nog precis som när man gjort slut med någon. En tomhet som kommer ta tid att jobba bort. Det är kärlek mellan oss, mina damer. Och jag kommer aldrig glömma er.

This is it...


För sista gången; hälsningar er Coach Mikael

stunder och tider kommit...

Babylons återkomst. Kaos. Katastrofer.
Är jag den enda som känner mig omgiven av en villervalla utan sidostycke?
Egypten, Tunisien, Libyen, Elfenbenskusten, Japan och idag Jemen på bara några månader nu.
Sen har vi Örebro-våldtekts mannen, pyromanen i Ystad, "Lasermannen 2" och ett antal andra sjuka människor.
Då har jag inte nämnt de miljoner barn som svälter i 3:e världen, HIV-problematiken i Afrika och mellanöstern med sina religiösa konflikter...
På toppen av det hela så går nu en TV-reklam där man närmast uppmanar gifta och sambos att ha en affär för att upptäcka spänningen i livet.
Är detta människans sätt att leva på och jordens sätt att ta hand om oss?
Man vågar knappt se framåt i denna fruktansvärda värld. Var är vi på väg?
Jag ber Gud om styrka och kraft för att stå som ett ljus i denna perverterade, sjuka värld. Glädje och lycka måste komma från ovan, nu mer än någonsin. Men allt detta visste vi ju redan skulle hända.. Han sa "stunder och tider ska komma..."
Frågan är om de stunder och tider är här nu?
/Love M

don't you see, what the Lord has begun?

Det ligger något i luften, något utöver det vanliga...
Den Helige Ande är påväg att göra något speciellt med tonåringarna i vår församling!
Jag känner det i mitt hjärta. Det växer fram som ett starkt rop, som en längtande bön bubblar det upp...
I mitt inre föds något fram, en iver efter att få tjäna Gud i allt det är, att leda hans får och leda dem i kampen mot onskan och djävulens grepp om Sverige, ja Europa och västen...

"Hur länge ska du vänta herre?" ropas det...
MEN Herren väntar inte, det är vi som väntar. Ser du inte, vad Han har påbörjat? Säger han inte "Se skörden" ??
Smutsen ska torkas bort, dammet skakas av och sakta men säkert blir det synligt;
Rustningen vi hade glömt bort återfinns
Basunen ska åter ljuda
"Lejonet av Juda har segrat" ropas det i gatorna och på torgen, "Dödsrikes nycklar är åter våra!"
En mur byggs upp kring denna nya spira, ett beskydd ska besegla deras öden, deras kallelse.

Herre, Herre!
Hur länge ska de älska Babylons arv?
Hur länge ska deras ögon vara förblindade?
Idag säger Herren, idag är dagen då mörkret tappar sin mark i vårt land.
Idag är dagen då nederlag vänds till seger!
Idag är dagen som Herren har upprättat unga hjärtan.
Idag....


Med Guds kärlek / M