The Redeeming Chapter...

Detta var exakt vad jag behövde!!!

Ett perfekt möte, där jag verkligen drog till mig allt jag kunde..
Fy va underbart! Jag kände verkligen hur jag blev återupprest på insidan.
Hur en förändring började...Hur den gammal "skiten" i mitt liv blev blåst bort och flödet från Guds ande igen började åka igenom mig...

Jag blev sugen....
Sugen på nya äventyr med Jesus...
Sugen på ett nytt liv med honom...
Sugen på mission...
Sugen på glädje...
Sugen på att leva, inte bara existera...!!!!!!

Fy va gott d gjorde...
Jag vill tacka den som lade en kommentar på min förra blogg, det betyder oerhörd mkt för mig att få sådana ord...

Jag tänker inte sjunka ner djupt i mig själv, för jag e operfekt och som människa, kan jag ej lyckas...
För vad e lyckande uten lycka?
Men i Gud, min far, och Jesus, min frälsare o broder, är jag ALLT!!!!
Så länge jag lever i Gud så är jag säkrad lycka, glädje, hopp, och en framtid..!

Nästa steg är att se herrens plan för mig det nästa år som kommer efter skolan...
Jag e sugen på  äventyr!!!

Gud välsigne er! Love Micke ;-)


Tears an' Rain

Ja d e så d låter denna blixtrande natten....

Tears and rain...

Hörrö jag vet att d kommer bättre tider, men livet blir va man gör d till....
och den stackaren som inte orkar dra upp sig ur "sumpen" kommer ingen vart....
vi har alla en bägare, och när den e full av skit så slänger man hela grejen i stället för att tvätta rent det...
så känns d...


Mina krafter är slut... Jag har ingen ork... Varför resa på sig hela tiden när man bara faller?

D var ett bra möte i kväll me pastor Kong Hee, men d räckte bara inte i kväll...
Hela jag känns så ambivalent, jag vill va social o snacka, men jag vill oxo  ba va ensam o sitta själv...
JAg vill göra nåt, men orkar/vill inte ändå...

Inte vet jag, men jagvet att d just nu är en hård/tuff vardag...
Och jag e lite för duktig på att gömma det under ytan och bara flina glatt till allt o alla....
Äsh, va e d jag håller på me? Jag vet inte, men d går inte bra...

jag kanske en dag ska komma me en bekännelse om en sak som plågar mig, men jag orkar inte idag... det blir bara fär mkt...

Hedå


Chapter 911: Help Comes...

God Dag...

kunskap.... vet vi människor äns vad detta är?..
för oss finns biologiska system, matmatik och vetenskap.
Vetenskap? puhh..va tror vi oss veta? allt är så kallad beroende på ett antal faktorer.vi vet ingenting.

De vägar vi går likaså. Några väljer att gå i cirklar, andra vill klättra över berg o lyckas. Lyckas? lyckas med vad? kan man lyckas utan att vara lycklig?...vi tror vi har lyckats men många ser tillbax på sina liv o undrar vad syftet med deras liv var. Lycka är i många människors ögon extremt ytlig...
Allt detta, utifrån vår synsvinkel, är också beroende på vissa faktorer; att man e kristen, lever nära gud o i hans plan osv....

Nej, det är inte vägar vi ska gå på utan små skogs-stiar som vi ibland inte äns ser själv utan bara går i förtröstan på att detta e den rätta sti.
Ljuset på vår sti - står det, inte gatlyktan på vår väg..
Vi kan inte tillåta att gå bort oss mitt i skogen, tiden är för dyrbar för det, och därför  måste vi lita på att den som leder oss vet vart han går...Men vart felsteg kostar tid...tid som är fölorad... Likså med d vi tappat i våra liv...något kan vi hitta igen, men ibland tappas nåt som inte kan återfinnas, sår som har svårt för att läkas...

Kom ihåg; om vi inte passar på, kan tiden göra oss till de vi var, om erfarenhet glömms bort..

Livet är kort, så gör d gott....

Kramer Micke


Chapter 111: Wasted

wasted...så som allt är....
wasted...så som jag känner mig....

sitter i mörkret å lyssnar på lite sörgande musik

konstigt...att det ska vara såhär..
konstigt...att inget är som man vill ha d...

utan min gammla vän glädjen är jag en droppe i vinden, fallande mot marken för att sönderdelas, medans vinden drar den hit och dit...


surt...förlust smakar aldrig bra...
surt...absolut skulle d va jag...

the hardest part - sjunger coldplay...jo d e just nu när man ser allt, men inte kan göra något...

long way to happy- sjunger pink...ja d är den grymma sanning...

lyssnar på hur Ola Sahlen sjunger "vägen vid ditt fönster" som givits till mig av en god vän...
man bara undrar på hur allt blev som det blev.....

otur? - sällan att man kan ha så mkt av d...

ödet? - d tror jag inte på

svaret ligger utom min kunskap o förstånd....

längtan - efter d jag inte vet,,, det jag inte känner... det utanför min värld...

aja...djupa tankar sitter jag i.. och jag tänker sitta här ett tag, men här skiljas vi åt, du o jag.

Ajö, min vän i blomsterdalen...

Chapter 11: tuesday night

Ja du då var vi här....

Väntan på morgondagens tidiga(halv 8) operation håller mig vaken och då känner jag för att gå lite i mig själv...
Jag har gjort många dumma grejer o att skada mg va en av de värsta. Min kropp är trasig, skadad, incomplete... Full av värkande och arga muskler som har fått genomgå 3 vecker med intensivt målande, närmare 150 timmar effektivt!!! Massor av muskelknutor och jag längtar efter god massage....

Då när jag var djupt nere i självsympati så måste jag säga att det är inte bara min kropp som är trasig, utan jag som person är ganska kaos. Jag har vet bara en sak och det är att nu, här, idag, i uppsala så känns jag ensam. och jag orkar liksom inte me allt... jag vill bara vara ensam... men endå inte... går kanske inte att förklara, men jag vet bara att framtiden måste bringa bättre tider och visa sitt ljus o sin barmhärtighet mot mig...shadows taking over..

Det var två underbara möten idag, men jag känner inte att  jag e på topp för d...
Jag vill i ärlighetens namn bara försvinna från klotet som kallas jorden,...
aja, lugn, inga självmordstankar eller nåt sådant skvatt, bara massa sega
o olyckliga tankar som finns i en skalle och dundrar sig lös.......

Take care. // Micke

Good Evening Skandinavia

Hello allihopa!!!!

Nu sitter jag trygt tillbax i Arendal, min hemstad och skriver min första blogg på över 2 veckor.
Tiden har gått supersnabbt och jag har sommerjobbat hos min farbror i Haugesund på norska västkusten...

Jag kan ju börja med att säga från hjärtat att jag faktisk saknar Uppsala och skolan lite. De fasta rutinerna och vardagen är inte så illa som jag ibland tycker...Jag saknar även lärarna, ni skolkompisar, och till en viss del att avsluta min skolgång.
 Vidare saknar jag min säng, mitt rum, ja hela vårt hus...
Men snart kommer jag hem! 26e ska jag operera på akademiska. (knäet som ni vet). Och jag tror jag kommer vara hemma hela europakonferensen... Då ses vi där!!!!!!!!!!!

Jag har som ni nu vet sommarjobbat och jag sparar alla pengar till min första bil som jag kommer köpa nån gång i höstas, innan jag tar körkortet(!) så att jag kan börja min lilla bussines-planering...( den är dock hemlig för de flesta)
Jag har stora planer för året som kommer, men jag jobbar hårt för att skapa planer efter skolan. Vad vill jag? Vad är det bästa för mig? Ska jag satsa på lite kapital och företagsamhet innan nya studier? Eller är det rakt på universitet? Ska jag flytta? Bo i Uppsala? Sverige? Norge?

Vem vet? Framtiden är spännande, men jag är lite bekymmrad i nuläget och det är lite tidkrävande.
Men just nu ska jag sommarjobba 4-5 nya dagar för pappa. Som sagt; pengar behövs....

Take care och njut sommaren. Kramer Micke