don't you see, what the Lord has begun?

Det ligger något i luften, något utöver det vanliga...
Den Helige Ande är påväg att göra något speciellt med tonåringarna i vår församling!
Jag känner det i mitt hjärta. Det växer fram som ett starkt rop, som en längtande bön bubblar det upp...
I mitt inre föds något fram, en iver efter att få tjäna Gud i allt det är, att leda hans får och leda dem i kampen mot onskan och djävulens grepp om Sverige, ja Europa och västen...

"Hur länge ska du vänta herre?" ropas det...
MEN Herren väntar inte, det är vi som väntar. Ser du inte, vad Han har påbörjat? Säger han inte "Se skörden" ??
Smutsen ska torkas bort, dammet skakas av och sakta men säkert blir det synligt;
Rustningen vi hade glömt bort återfinns
Basunen ska åter ljuda
"Lejonet av Juda har segrat" ropas det i gatorna och på torgen, "Dödsrikes nycklar är åter våra!"
En mur byggs upp kring denna nya spira, ett beskydd ska besegla deras öden, deras kallelse.

Herre, Herre!
Hur länge ska de älska Babylons arv?
Hur länge ska deras ögon vara förblindade?
Idag säger Herren, idag är dagen då mörkret tappar sin mark i vårt land.
Idag är dagen då nederlag vänds till seger!
Idag är dagen som Herren har upprättat unga hjärtan.
Idag....


Med Guds kärlek / M

Nytt år - nya möjligheter!

Okej folk's, vi entrade nyss ett nytt år, 2011, och det betyder nyårslöften, nya möjligheter och omställning från att skriva xx/xx-10.
Årets första uppsalabo blev Elliot, Daniel och Frida Sandberg's baby föddes 00.39 på BB.
I år hade jag inga väldigt direkta nyårslöften för hela 2011, utan det blev mera delmål;
1. Godisfasta i Januari
2. Träna med nyinköpta vikter och få formen till sommarn/bröllopet
3. Skaffa min 300:e film
Ja, inte sådär värst påhittig men vad ska jag annars hitta på? Lära mig att gå på lina? Dansa magdans? Spela tuba?
Nej det får bli som det blir...
Vad kommer 2011 bjuda på för något då? Först och främst är det ju bröllop 18/6, det är ju höjdpunkten.
Sedan har vi plugg, jobb och innebandy. Där är det ju inte sådär jättemkt som förändrar sig på de områdena men man vet ju aldrig. Allt talar för att de nästa två och ett halvt åren kommer se ganska lika ut om man ser till de stora delarna av livet. Känns lite som om man går gymnasiet om igen, bara att man nu gör det för allra sista gång.
Vad hade du för nyårslöften? Tell me...

Julaftons morgon

"Take my hand! Don't you let go! Don't let go! Reach!" - Samwise Gamgee

Vi behöver alla en Sam ibland. En hjälpare som aldrig ger upp, inte ens när man har misslyckats och håller på att falla i ett fruktansvärt öde.
Sam påminner mig mycket om Anden. En hjälpare sänt från ovan som hjälper oss, stödjer oss och alltid är oss trogen.
Men även som Sam, är Anden känslig. Vi kan ibland, som Frodo sa till Sam, säga till Anden; "nej, nu får du gå bort". Ibland gör vi det medvetet, ibland omedvetet.

Nu är det Julaftons morgon. Jag sitter och tänker på hur lycklig jag är, hur välsignad jag är.
Jag har trevliga arbetskompisar, goda vänner, ett skönt gjeng tjejer jag tränar, en underbar flickvän, och en förlåtande Gud som älskar oss över allt, så han sände sin son till jorden för att frälsa oss.

"Idag är en frälsare född, i Davids stad Betlehem"

Tack Caroline för allt du betyder för mig!
Tack Gud för allt du har gjort för mig!

God Jul, kära vänner! God Jul!

imiterad isomorfism

Du kan ju suga på den headlinen ett tag.
Kommer över så gripande många kluriga begrepp i mina studier. Men det är ganska kul ändå.
Tillägna sig ny kunskap.
Om två och ett halvt år är jag klar med mina studier. Sen blir det många år tills jag utbildar mig igen.
Och jag ska ha ett bra jobb. Gripande!
Med en bra lön.
Pengar är inte allt, men man får ju barn osv så då kan det ju va bra att Carro kan få stanna hemma så länge hon vill.
Skolbarn, jag är en av er ett tag till..

en mörk dag..

Inte finns det ljus på himlen
Det sista hoppet sugs ut
Glädjen har gått å hängt sig
Och det stinker ruttet

Sport är så gripande orättvis fast samtidigt rättvis
Den som gör flest mål vinner
Den som tränar mest blir bäst
Den som vinner, vinner
Och nu börjar det bli ett tag sen

Hur mycket mer jag pallar? Tjejer som sätter innebandyn ungefär mellan golvet och skohyllan?
Fina förklaringar hör jag ofta. Börjar bli van vid det nu. En knapp handfull trogna. Men det räcker inte.
Går så sjukt många fula ord genom mitt huvude en sådan dag som idag. Så många svordommar som hålls inne. Idag är jag inte så helgad. Men jag håller tyst. Jag släpper inte ut en enda groda. Inte ska jag säga nåt dumt eller fult.
Under ytan av självkontroll så skriker och brölar ett oväder som skulle skrämma skiten av den mest erfarna kapten.

Det går över. Tyvärr. Sakta men säkert så bryts jag ner. Som en pilspets filas jag, tills jag slutligen tappat min udd.
Är vi här nu, min vän? Ser vi slutet på vägen nu?
Jag vet inte. Jag vet verkligen inte.

R.E.D

Det finns vissa saker som aldrig kommer förändras.
Himlen är blå, guld värdefullt och Bruce Willis är en genial action-skådis.
Det kan inte förnekas.
-
Var och kolla på "Red" på bio ikväll med bror C. Skön film. Red står för "Retired Extremely Dangerous" vilket man inte vet från början. Så när filmen började lite segt, så skulle man tro att det var en skitfilm. Men jag visste bättre, och hade helt rätt. Willis spelar riktigt bra, och filmen är helt enkelt underbar, rolig och fylld av action.
Rekommenderas starkt!
-
Film är najs!

visdom om kärlek

Kärlek är ett ord som från tid till annan dyker upp här på min blogg.
I mina yngre dagar, hade jag en del tankar kring kärlek, vissa saker står jag fortfarande för, andra blev skrivna i ungdomens frustration och besvikelse.
Det finns vissa sanningar jag dök på, vilket inte kan förnekas eller får förnekas.
Följande ord är ett citat jag själv skrivit, och ord som kommer följa mig resten av mitt liv:
-
Kärlek är inte ord
Kärlek är inte känslor
Kärlek är att offra sig
Kärlek är en livsstil
-
Äkta kärlek är evig.
Den kommer ifrån Gud, men vi människor kan lära den att känna.
Kärlek kommer från insidan och ut, men många tror den kommer utifrån och in.

Idag fick jag en snar påminnelse från min blivande svärmor, om mina skrivna ord om kärlek då jag yttrade mig om mitt ovilja att delta i vissa kulturella företeelser. Om min kärlek till Caroline nu var så stor, skulle jag inte göra allt för henne? Även genomlida tråkiga konserter för hennes skull?
Kära Sanna, du har helt rätt och jag har helt fel. Ibland behöver vi alla påminnas om vad kärlek är, och hur den speglar sig i våra liv i verkligheten.

Många män blir ofta kallad tofflor för att de ger efter för sin älskades viljor. Det verkar inte finnas någon tydlig gräns där termerna kärlek och toffel möts utan detta har blivit ett hån för många.
Nu skulle jag verkligen inte påstå att jag är någon toffel, det skulle nog inte många påstå.
Att säga att Carro bestämmer i vårt förhållande blir en osanning när kärleken är så stark som den är för oss.
Hon får sin vilja när den är min att ge henne. Jag får min vilja när den är hennes att ge mig.
Det är en livsstil.

Det är ju just detta som vi män egentligen vill, fastän vi inte alltid kommer ihåg det.
Drömmen från början var för de flesta av oss att hitta den vi vill ge vår värld till.
Prinsessan som vi kan rädda för att sedan ge henne världen så långt den var upp till oss att ge.
Ingen drömmer väl om en fånge till fru?

Om du tänker att du vill hitta någon för att förverkliga dig själv, så är du ute och cyklar.
Du ska hitta någon som du kan älska och offra dig för, någon som tvingar dig att "be a better man".

Love / Mike

greven

Ibland kan jag tycka att filmer kan vara lika bra som böcker, men inte många delar den gåvan.
Visst, jag läser böcker. Har läst de allra flesta klassiska böcker av författare som t ex Jules Verne, Victor Hugo, Walter Scott, Louis R. Stevensson, Charles Dickens, Mark Twain för att nämna några.
Många klassiska böcker har ofta blivit filmatiserad, tyvärr blir det inte alltid bra filmer.

Greven av Monte Cristo är en sådan klassiker som har filmatiseras flera gånger. Senaste versionen kom ut i 2002 och är en riktigt bra film, faktiskt. Idag började jag läsa boken på min iPad på engelska (vilket är mkt bättre än norska eller svenska) och jag han med första tre kapiteln innan jag kom hem från jobbet. Det inspirerade mig till att se filmen, som jag har i min kollektion av filmer. I filmens första scen blir jag för första gången medveten om hur manusförfattaren har avvikit en hel del från boken som är så vackert författad av Alexander Dumas. Jag blev upprörd av denna nyupptäckta sanning, och det tog ett tag in i filmen innan jag igen tyckte att den var bra. Mycket tack vare briljant skilldring av Edmund's fengelse-uppehåll spelad av Jim Caviezel (The Passion of the Christ). Filmen är grymt bra, värt att se!

med kärlek till film / mikael

not soon enough

Julklappar - check, julkänsla - check, jullov - not check...
Kom igen nu, det måste ju gripande vara lov snart, eller? Orkar inte så många fler dagar nu, börjar helt ärligt att bli fett trött och känner att jag behöver ett lov med vila och återhämtning.
Tusen saker som ska göras, betyg som ska sättas, omdömen som ska skrivas...
Svettigt värre.

Fast glädjen i mig dör inte. Livet är hårt och lite tungt ibland. Men jag har det så sjukt bra. Jag är så välsignad, så lyckligt lottad. Framför allt är jag kär :)
Två veckor, sen är allt klart...
Två låååånga veckor...

Gosh...

empiriskt återblick

Det var precis där det hela börja. För femton år sedan. På just den grusplanen. Just i Storvreta. Där skapades en vinnarskalle utan utrymme för förlust.

Jag åkte förbi denna lilla fotbollsplan idag och fick direkt flashback till den första riktiga matchen jag spelade i mitt liv. Det var liksom inte på lek, hemma i trädgården eller bakom dungan i skolan, utan detta var PÅ RIKTIGT! Liv och död för min del. Och jag var forward, eller kedja som vi kallade det på den tiden (mera en center med fri roll).
Och jag gjorde mitt allra första mål.

Jag kommer inte helt ihåg allt, för det gick så snabbt, men ena ögonblicket kom bollen från Nicklas, för att en sekund efter ligga i nätet och jag förstod på en gång att detta var något jag älskade göra. Sport brännde fast sig hos mig i denna sekund, och jag var aldrig den samma efter.

Till historien hör det, att jag sprang raka vägen till min mama, och hoppa upp i hennes famn och skrek som galen. Folk undrade nog vad som hade farit i mig. Men hade de sätt mig idag, hade de förstått.
Jag ÄLSKAR att vinna...

/Love M

vackert och dödligt

vad är det jag syftar till? vintern så klart. Kallaste natten hittills med dryga 22 grader minus vissa delar av stan.
vackert med snö och kristaller, men dödligt för vissa, som inte har ett varmt hem, en skön varm säng.
personligen hatar jag snö och kyla i stan. det hör hemma på fjället.
-
kylig kärlek / m

skandaler och pepparkakor

Okey, nu har det smällt på riktigt ju. Wikileaks har gjort diplomatvärlden till ett öppet offentligt diskussionsforum där hemligheter och skitsnack numera är till allmän skåda. Varför? Den där killen har ju inte mycket vettigt för sig. Fast vem kan ge honom skulden? Han har ju bara gjort sig förmögen på allt för dåligt skyddade hemligheter.
Nätet säkert? Tss.. Ett skämt ju.

Efter en långtråkig dag så måste jag mysa med lite pepparkakor och ädelost på tub. Det är ju så sjuuuukt gott! Förutom att det är lite ohälsosamt, så är det ju perfekt kvällsfika. Barca vann "el clasoco" stort, och det gör ju inte kvällen bättre. 5-0 är ju pinsamma siffror som tyvärr kommer plåga Murinho i ett bra tag framöver, om de inte lyckas vända vid nästa clasico.....

Godnatt folk's, thats all for now!

det sura äpplet

det finns något som jag aldrig kommer acceptera, aldrig vänja mig vid.
att förlora är det absolut sämsta som finns, precis bredvid döden.
dramatisk nu? njae, för mig är det så.

efter mitt livs suraste förlust som coach, och ännu en bitter uddamåls-förlust nu ikväll kan jag bara konstatera hur det svider att möta på förluster... man tappar totalt lusten och glädjen.
när jag började träna F95 i innebandy för drygt två år sedan, var min första lärdom att lära mig hur man inte förlorar. nu handlar det om att vinna, inte undvika förluster. alla matcher i serien kan vi vinna, men tyvärr också förlora.

en sådan helg till, vem vet vad man gör då? skiter i't?
nja, vi får bara hoppas det inte blir en sådan helg igen...


/mikael

en kärlekssaga utan dess like

Ibland är det svårt att hitta ord. Jag vet inte varför, men känslan kan bli överväldigande. Riktigt hur det kan bli så sjukt lyckat, hur kärleken kan växa sig så stark, är för mig en gåta. Men det är inte mindre än ett faktum att jag nu är tillsammans med mitt livs kärlek. Kvinnan vars utseende och personlighet inte kan mätas med något eller någon...

Caroline Linnea Blom, kvinnan i mitt liv...

Någon gång så kommer jag se tillbaka på allt detta, om många år, och kanske då kan jag inse vilken tur jag har haft. För det är verkligen inte alla som får uppleva det som jag nu upplever. Det kan inte vara så. För då skulle världen vara så sjukt mycket bättre, och människor skulle inte lida (mentalt, om man nu syftar till västen) och kärleken skulle regera. Så är det inte.

Hur mycket jag än skriver och oavsett hur många ord jag använder, så kommer du aldrig, kära läsare, att förstå eller begripa den sanna lycka jag har hittat. Men du kanske har din egen. Eller får. Man vet aldrig.
Det enda man vet om livet är att det alltid händer saker som man inte förutsätt. Så är det bara.


Med kärlek / Mikael

applemania

Det finns några av oss, ganska få, som verkligen har fått ögonen upp för 2000-taltes verklighet och dumpat PC för Mac. Däremot så har många av oss fått ögonen upp för den nya typen telefoner och inköpt en iPhone. Sedan har vi den exklusiva gruppen av oss. De där som gått den extra milen. Vi som blivit biten av "applemania" på riktigt och skaffat en iPad. Det är toppen av Apples värk, kronan...

home, where are thou?

Sitter i kvällens skugga och väntar på att sömnen ska ta överhand. Inte ger jag mig utan en fight! Fast det är en maktlös kamp, det där. Sömnen vinner alltid, förr eller senare.
Julstämningen börjar komma nu och har laddat in en lista på Spotify med låtar som jag kommer spela mycket under julen 2010. Där finns Frankie (dvs Sinatra), Bing Crosby, Tom Jones, Nat King Cole, Tony Bennet, Ella Fitzgerald, Maria Mena m fl. Underbart...

"I want to go home this christmas" brinner sig fast i mitt sinne. När var senast jag hade ett "hemma" under julen? Känns som en evighet sedan, även fast det bara är fyra år sedan.. Om du nu undrar hur jag menar, så kan jag ju berätta för dig, kära läsare, att när man bor själv så känns det inte som om man har ett "hemma", utan det är mera bara en mellan-station innan man får en familj och igen har möjligheten att ha någon egen att dela julen med. Lyan typ...

För tre år sedan flydde jag julen och drog till Egypten med mina helsköna kusiner och farbror/faster. Det var en härlig semester med bara goda minnen. Vi fick till och med en gratis dag då flyget strulade!
Två år tillbaka hade jag operation lilla julafton och åkte sedan till min mama några dagar. En turbulent upplevelse där vinet flödade hela julen för att dämpa smärtorna efter operationen. Denna julen minns jag bäst för alla mina samtal med Caroline på MSN.
Förra julen var i och för sig helt okey, då jag fick spendera tid både med Caroline, hennes familj, och en del av min egen familj. Ingen vin (aldrig mer). Lite åkande fram och tillbaks men i det stora och det hela en trevlig jul. Arvid friade till min syster, jag fick två "Football Manager 2010", ett av mama och ett av Carro (kvinnorna i mitt liv minus Johanna, min älskade lillasyster). Janne och Sannas italiensk-inspirerade julmat var också en höjdpunkt.

Nu går jag min sista "ensam"-jul i mötes. Nästa år bor jag med Caroline och har ett hem på riktigt igen. En familj "of my own". Jag längtar varje dag. 18 Juni. Så långt borta, men ändå så nära...


Julmys och kärlek / Mikael

marken under mina fötter...

Så sjukt
Skor och strumpor, betong och asfalt
Inte blev vi gjorda för sådant
Inte är våra fötter skapad för fängslande läder och tyg
Friheten skulle finnas
Och luften
Sand och jord, gräs och tundra
Det var så vi skapades
Jag längtar tillbaks
Så sjukt


Jag kom att tänka på det idag, hur värdelöst det är att bo i norden. Inget fel på norden som sådant, bara fel plats att vara rent geografiskt. Och den moderna människan med alla dennas uppfinningar som sakta men säkert tar död på sig själv. Vi var inte skapad för detta, inget kan påstå det. Om jag hellre skulle vilja leva förut är en ren hypotetisk fråga vilket inte för med sig något gott... Fortfarande kan jag inte släppa tanken; vi är inte skapade för 2000-talet, med allt sitt moderna. Idag längtar jag tillbaks till "mother nature" och den gröna livsstilen.

Kärlek / Mikael

ett nytt kapitel...

I dessa tider av så mycket stress och brist på tid, har jag tappat känslan för att uttrycka mig som jag önskar. Jag har inte tid att berätta eller ork att låta hjärtat få tala ut, men känner ändå behovet. Så nu gör jag det, nu börjar ett nytt kapitel här i bloggen och jag tänker bli regelbunden bloggare igen. Videobloggen är historia.
Ord, vilket jag älskar, har länge bara skrivits vid nödvändighet, men nu kommer jag ta upp "den röda tråden" igen och börja där jag en gång slapp taget. Om detta har något samband med Virres nya uppstart är dock ovisst, även för mig.

Livet är ett antal kapitel, där det ena börjar där ett annat slutar. Inte kan vi blanda ihop dessa, då var tid har sin prägel, och sin egen historia.
Skulle jag nu börja lasta ut allt som finns inom mig skulle dessa ord bara bli en sjö av ofullständiga meningar och utan samband. Att mycket har hänt sen senast är en underdrift, utan tvekan. Och att livet aldrig kommer bli det samma igen är en sanning som följer mig varje dag i varje beslut.
En introduktion av mig själv ger en ofullständig bild då man sällan har för vana att visa sina sämre sidor till en ny publik, men ett måste ni alla veta om mig; jag är på gott och ont.

Dr Jekyll och Mr Hyde är en åskådning av människan, inte bara en roman, vilket även stämmer in på mig som person. Skulle jag endast ha bra och goda sidor vore jag ej mänsklig. Det som är utmaningen för oss alla är att kunna acceptera detta hos varandra och även låta människor själv jobba med att hantera sin egen Mr Hyde. Som kristen är livet inte annorlunda, utan vi har samma utmaningen som alla andra, vi måste som det så vackert heter "jobba på våran helgelse".

Så vem är Mr Kolflaath idag och hur går det med hans kamp i livet? Det ska vi ta reda på framöver...


Med kärlek / Mikael