ljuset kommer
Well, well. Va ska man säga? Sitter halvdöd halvsur framför tven pga tre faktorer;
Carro somna innan jag han ringa, United förlora och jag har nyss joggat.
Säg mig, är vi inte alla lite "Alan" ibland? Nu menar jag inte att vi förför en kvinnamed alkohol, det vore en absurd och bisarr hypotes.
Det jag menar är att om det är något vi inte får här i livet, så gör vi det vi kan för att få det. Då vi ser att vi inte kommer få det så tar vi det närmaste vi kommer, det som liknar mest.
Eller rent av en riktigt B-version av alternativ A.
Men nu räcker det me skitsnack.
Snart Alicante. Snart sol.
Ser hur ljuset kommer. Vackert!
Nu är den snart her!
Seriepremiären ;)
guld
Det har varit så ett tag nu. Ganska länge faktiskt.
Lagt ner alla andra tankar, och hittat friden vid den ena.
Beslutsam. Bara är så.
Jag snackar i koder, liksom vi ibland lever i koder.
Våra beslut är bara resultat av vilja och erfarenhet.
Jag vet. Det börjar närma sig.
Det blir guld.
Jag vet.
hoppfullt ljus
men tider kommer och tider går, och även om jorden snurrar, tycks en sak vara säkert;
livet är lite halvt kostigt...
stabiliteten är större nu.
växtverken börjat ge sig.
känslorna förlorar mer och mer territorium.
men vissa saker, vissa saker bara är. de bara finns.
de kommer nog alltid vara som de är.
ser framöver. finns ljus. hoppfullt ljus.
vi får se.
tror det blir en bra vecka.
sen är det lov.
vi får se......
SX Valor
Båda sluta 4-3, men en förlust och en vinst.
Båda marginella.
Men vi borde vunnit begge!
DJ17 matchen kunde tjejerna avgjord själva.
Men hade tyvär inte dagen idag.
Det blev ett par umbroskor till Virre också.
Assköna SX Valor
Tror de var helt perfekta.
Blev lite utseende mot funktion där, men han valde rätt.
Det kommer han tycka i längden oxo...
Imorn kommer den där äckliga känslan sådär på kvällen.
Men snart lov och jag längtar.
C . L . B
Mitt hjärta slår sönder min kropp varje gång jag är ifrån dig.
Du har fångat mitt hjärta, min syster och brud. Med en enda blick har du fångat mitt hjärta. Med en enda länk av din halskedja.
Nu är jag fast, fäst vid dig. För alltid är jag din. Ett liv utan dig är ett liv utan mig!
Kan inte förstå denna kärlek. Jag omfamnar den, men kan inte begripa.
Hur mig? Varför? Har inte förtjänat detta, Gud!
Jag, den armaste av syndare. Jag som kände dig, men ändå föll bort från din väg, more than once.
När mörkret kvävde mig, och jag ropade till Gud om hjälp.
Då skickade han dig, du vackraste bland kvinnor!
Och mitt liv aldrig varit det samma.
Du drog mig närmare Gud, du gav mig orsak till omvändelse.
Du visade på korset med ditt liv och jag kunde inte annat än att följa din väg med Honom.
Nu är jag fäst vid er båda, för alltid.
Du gav mig Gud sen fick jag dig, av Gud gissar jag...
Caroline Linnea Blom
Om en vecka har vi levt vårt första år tillsammans.
343 dagar om jag räknat rätt, har vi delat under detta året.
Att åka hem till dig halv tolv en kväll bara för att se dig i några få minuter, är inte äns ett pris att betala.
Jag gör det gärna, skulle göra det varje dag resten av livet om jag var tvungen...
Men snart, snart kommer en ny era.
Då vi två på riktigt blir ett!
Vilken glädjens dag det kommer bli!
Vad din kärlek är skön,
sympati...not
Det var en fantastisk seger.
Otrolig! Incroyable!
Att totalt dominera en match under ett sådant press är sjukt
Misslyckande inte på kartan. Bare en sak som gällde; att vinna med 11 kasser.
Vad jag syfter till kanske du nu klurat ut.
Våra kära P94 som totalt körde över Sten Stures pjåkiga pojkar i helgen.
19-1 är den sjukaste siffra jag sätt i år.
Inte den största. Men det här är inte F13 heller.
Jag hade medkänsa med Sten Sture i nästan två perioder.
Tills dess att spelare och förälder börjar anklaga domaren för att vara partisk.
Hur partisk kan en domare hinna bli när han var tredje minut blåser mål till motståndaren?
Losar man 19-1 borde man ha vett nog att hålla käft..
Då njöt jag. Då skratta jag, mitt hånliflin var inte att ta fel av.
Vi vann, men SSBK hade inte behövt fölora mer än en värdelös match (de redan slutat 7a).
Men de fölora sin värdighet. De visa sina sanna ansikten, de blev avslöjade.
Empati? Not.. Sympati? not...
Vi vann, igen!
Stort grattis till Valberg, och P94!
shutter island?
tjejerna tar åt sig mycket, verkar som om framstegen går snabbt nu.
bara synd att det är några som missar mycket.
de får ta det igen om de kan.
sen bio. gratis! arbetarklassens medborgare som jag är, smakar inget bättre.
gratis är alltid en söt smak.
men "shutter island" kan ju ta sig i baken. ursäkta mig, men asså seriöst?
en ensidig story där man snabbt kan se den "röda tråden" och konceptet är väl känd.
öde ö. avstängd från civilisationen. en komplott. en man utom det vanliga.
helt okey såhär långt. ingen storfilm direkt, men helt okey.
fast det ständiga bytandet mellan verklighet och fantasi i filmscenerna gör det jobbigt.
man måste liksom hålla sig intresserad. jag hade fokus på slutet och höll mig därför inne i filmen.
tyvärr var slutet en riktig fades. totalt värdelös.
ledsen, mr DiCaprio, men det här va inte bra...
dock spelar han som vanligt mkt mkt bra och det är en viss tröst.
nej, innebandy och ny bio imorn, ellerhur Virre?
den lilla håliga vita bollen
Vet inte vad som gick av mig, men kombinationen av att tänka sport och framtid ser verkligen ut till att vara mer än jag tål en söndag kväll.
Kanske det faktum att jag brukar avsky söndagen efter jag lämnat Carro och satt kursen hem.
Jag gick o la mig strax efter tolv. Men ack, inte det.
Innebandy och dess framtid i mitt liv och i LOIF.
Vart går vi härifrån? Vilka steg framåt är vi villiga att ta, och till vilken kostnad?
Tankarna har faktiskt varit där hela vintern. Eller kanske jag ska säga stört mig hela vintern?
Därför att det är så mycket bra på gång, men sommarn verkar ju aldrig komma!!!
Sommarn som vittnar om att en ny säsong åter igen har kommit och att den lilla håliga vita bollen ännu en gång får facinera våra liv. Det är det jag väntar på nu.
Och jag avskyr att vänta...
segt
man har ju inte alltid så mycket att berätta om.
jag har försökt ge den här bloggen flera olika ansikten för att liva upp den lite,
men det verkar inte funka.
fotbollsblogg, innebandyblogg, poesiblogg...
men det har aldrig orkats upprätthållas av nån orsak.
det kanske alltid kommer förbli min blogg, där jag bara skriver lite olika.
lite om världen. om hur jag ser den.
ba va
Så sjukt mycket som händer, hela tiden.
Man ska åt höger, åt vänster. Som att man hela tiden jagar ett tåg.
Andas får man göra när man dör, det är liksom filosofin vi lever med.
Men fredag. Fredag kl 17. Då är det skönt att ba va.
Inga tankar, inga bekymmer. Inget.
Man tar ny luft inför helgen som börjar ca 19.30
Möten, innebandy och genemskap står åter för dörren.
Det är nästan skönt med måndagar numera.
Då vet man precis vad man ska göra.
Nu blir det valens kval innan man ännu en gång står där,
brevid sängen söndag kväll och undrar var helgen tog vägen...
.....
"magistern, magistern!"
jag menar, vart är jag liksom? och vart gick jag fel?
en lärares mardröm, lika respektlös som galen.
plötsligen skriker någon i korridoren. "magistern, magistern!".
det tar flera sekunder innan jag vänder mig om, och slutligen inser det är mig som det ropas på.
har gått från att vara elev till lärare. LÄRRRRARRREEE!!!
och jag som svor så innerligt och heligt att jag aldrig skulle bli en sådan.
men känslan av självförakt har ännu inte kommit...
undrar om någon hade trott detta?
en rebell
Kom på det när jag satt och tråka mig genom ett seminarium idag. Visst, det hade sina ljusa stunder, men de va mkt korta. En rebell är vad jag är. En rebell utan det där vanliga, svenska skalet. Om jag tycker nåt, så tycker jag det och skiter i om andra tycke jag är galen eller trångsynt. Inte att jag är sådär "jag vet bäst", för det vet jag att jag inte gör. Men jag ba tycker frihet är viktigt, man ska inte försöka trycka in alla geom samma kvarn. Kommunismen är ju från helvete! Gud skapa alla lika, men med egen identitet, egna talanger och ett val. Kommunismen är anti-sportig, den är äcklig och som en kedja som binder fast oss. Sverige kallas i Norge för den sista kommuniststat. Ligger något i det. Här ska man inte tro man är nåt. Man ska inte göra ljud. Du ska helt enkelt sågas ifall du är utanför "normen". Ulleråker nästa liksom.
"Nej till Jantelagen för mig, men du ska inte tro du är nåt!" Blivit lite så.
Man blir ju påverkad av samhället och kulturen. Måste ju tillbaks.
Back to the rebel again!
Battleships
Besökte ms Dentist igår utan vidare resultat. Hade skött tandborstingen men det var mer än vad hon kunde säga om mi användning av tandtråd. Verdammt! Fick ett papper med översikt efteråt. Såg ju ut som om någon hade lekt "Battleships" i min käft. Skjutit med en hagelbössa. Nej fy asså. Tandtråd är ju min nya bästis, iaf om jag ska undvika tråkiga hål.
m.o.n.e.y
Livet är för kort för att sträva mot rikedom och pengar. Så jag kommer inte göra det. Det kommer om det kommer, men mest sannolikt kommer man att stanna här i arbetarklassens stora hörn. Inget fel med det. En arbetare är värd sin lön. Men nån sitter ju där, en lördag kväll, och får livet förändrad (inte nödvändigtvis förbättrad) genom 54 miljoner av den där äckliga valutan. Juste; pengar.
the breakaway
O.L.Y.C.K.A
Och som alltid när någon gör illa sig, så var det jag. Kan knappt gå på foten just nu, men hoppas verkligen att det går över fort! Smorde på riktigt med tigerbalsam, och drog på mig en extra strumpa som stöd. Verdomd! Men mitt lag vann iaf turneringen, trots att jag halta runt som en skadeskjuten hjort.
Ser ni mig i helgen, stappla runt, så vet ni nu varför...
Som min goda vän Virre brukar säga, så borde inte det skrivas något vettigt på en blogg. Därför jag tänkte att jag numera bara ska klaga ut min ångest, trycka ut lite överskottsenergi och helt enkelt hålla det öppet här för lite allt möjligt. Jag menar, ingen poäng i att satsa järnet för det är bara en tidsfråga tills man tröttnar på att sitta här och blogga...
No offence!
Suget
För att lätta lite på humöret har jag suttit här senaste timmen och glassat över bilder från förra sommarn. Turkiet och Öland. Behöver jag säga mer? Nej, bilderna talar för sig själv. Även andras sommarbilder har används som tröst och påminnelse om den tiden på året då vi verkligen lever. Vilket liv vi har på sommaren! Varje år når ju sitt klimax då. Allas liv. Just nu har vi anti-klimax. Och jag känner suget...
Sol, sommar och 28 grader. Bad, volleyboll och en allför varm bil. Glädjen av att upptäcka hur lägenheten blivit kyligare än vädret ute. En natt under öppen himmel med äppelcider, vänner och nattbad vi Lahti's brygga. Bekymret är som bortblåst. Finns ej. Vi kan vara galna, vi kan vara unga, vi är helt enkelt fria!
Mord,illdåd och katastrofer
Det värsta är ju att det verkar som om folk tror de kan göra vad som helst, men i själva verket kommer kanske 1 på 10 undan med sina brott. Har folk lust att sitta i fengelse kan man ju bara spotta på en polisbil eller något annat lindrigt brott som efter 5:e gången ger dig ett halvår på kåken. Men nej, man ska liksom ta livet av nån stackare bara för att man saknar normalt folkvett.
Hörde nu att det beräknas 800 döda i Chile efter jordbävningen där. Det räckte till fjärde sidan ner på internettidningen VG.no, norges största tidning. 800 är liksom inte nog till att bli en headline. Vore det 100.000 eller mer så gör det ju på en gång toppen med stor bild och fet text. Men 800? Njae det räcker nog inte, vi är ju härdade här borta nu efter ännu en monumental, grandios katastrof (dvs. Haiti).
Tidningar borde snart delas inn i två olika genre; en med positiva och neutrala nyheter, och en med mord, illdåd och katastrofer...
Don't forget miss Sarajevo
Detta som kallas att vara vuxen, att vara kontrollerad. Känner mig som ett lejon vars tänder dras ut en för en och till slut finns det knappast något som påminner om den gammla stoltheten, den unga rebellen som vågade visa sitt sanna ansikte. Aggression och sinne blir nertryckt och intryckt tills det inte går att bli mer tryckt. Det ända som visas är en besviken min som för dett blotta ögat inte är mer än ett ljummet surande, men för det tränade öga ett fruktansvärt raseri, en våldsam ilska som driver inom mig. En storm som skulle få den mest erfarna skeppare darra i benen.
Miss Sarajevo talar till mig. Is there a time for keeping your distance. A time to turn your eyes away. Is there a time for keeping your head down. For getting on with your day...
Finns det tröst för förlust? Eller måste tiden bara göra sitt och dagarna gå så man tvingas vidare?
Jag vet inte, men en sak vet jag. Tänkte på det när jag var påväg hem från matchen igår. Det går inte att laga en förlust. Du kan heller inte köpa en ny. Du kan inte måla över den, reparera den. En förlust är en förlust, och aldrig kommer man kunna ändra på det, göra om det. Man kan få tillbaka sin ära, man kan resa sig och vinna. Men just den matchen, just det som förlorats där på plan kommer för alltid att vara förlorad.
Tror det är just detta som skapat mitt hat till förluster.
För jag HATAR att förlora...