på rätt väg...

Finns det något skönare i livet, än att veta att du vet att du vet att du vet???
Nej, då är kännslan stark och även om det upplevs negativt, så hittar vi tröst i att vi i alla fall vet att vi vet att vi vet....

Kunskap och visdom, min vän...
Det är gåvor vi borde söka...
Det är ljuvligare än söt honung
Mer värdefull än de dyrbarste stenar

För vad gagnar det dig att ha all världens rikedomar
Om du inte har kunskapen att använda de rätt

Varför är det alltid arvingarna som gör slut på fädernas vinster?
Tänk på kung Davids söner och barnbarn o barnbarns barn osv..

Men detta är lika så ett fenomen i nutiden
Människor som ärver rikedom har inte vishet att använda den rätt
Finns ett Tv-program som handlar om just detta
Där visas det hur ett flertal millionär-arvingar slöser sina pengar på fest o lyx

NEJ!!! Detta är inte det jag skall göra!
Jag ska ta mina förfäders arv i akt, jag ska bryta släktsförbannelser och blodets förbannelse!
Jag ska leva med visdomen vid min högra sida och kunskapen vid min vänstra...
Jag sk grunda mitt liv i Ordet och leva utifrån så Han levde...

Och jag vet att jag vet att jag vet att jag är på rätt väg!!!
Du gav mig en helig kallelse, och jag ska gensvara!!!
TO THE DEATH, COMERADES!!! LET'S GO TO WAR!!!

Love/ m

yess... GULD GULD GULD!!!

Jarrå...!!!

Fick äntligen ett jobba att testa på!!! Snickra 4 timmar om dan i nån vecka, så får vi se hur det går!

GULD värd...

Min underbara flickvän och min relation går framåt var enda dag, underbara tider!!!

GULD värd...

Lyckats komma på ett bra spår ang. Jesus-livet...

GULD värd...

Sedan kan jag berätta att livet inte är så himla superlätt... Men det går framåt... Jag börjar våga konfrontera fler o fler saker i livet, och komma framåt i mitt liv... Känns himla gött att få jobba lite, jag är super nöjd! Tack Gode Gud!

image142
"Every day is a war
Every decission a fight
Every move a challenge
Every breath a victory

All this feels strange and untrue
But I do make progress
And when I follow You
You'll open my eyes"

-Mike


kampen som pågår..

den känns helt påtaglig
så oerhört verklig nu
denna strid som sig pågår
denna kamp som kämpas

det är så himla svårt detta livet man ska leva
så många frästelser och drömmar
så mycket man bara vill och så mycket men inte ska göra
det är bara så det är

ingen sa att vara kristen är lösningen på allt
det är början på en resa, men inte en lätt resa
en dårlig dag är allt som ska till ibland
den får mig ut ur balans, den slår med missmod

jag är trött på så himla mycket, ja jag längtar ibland bara efter att ta Emelie och dra låångt bort till ett varmt och soligt land och skaffa något enkelt arbete som inte krävde så mycket tänkande. Bara släppa allt och gå vidare i livet ifrån den väg jag nu går... Varför? För den väg jag går är svår, och Han som sa "mitt åk är lätt" verkar inte alltid komma ihåg det han sa... Om åket nu är så himla lätt, varför är det så svårt?
Varför finns då denna sjuka kampen på insidan av mig? Den är så påtaglig ibland att jag får tårar i ögonen bara av att tänka på den...

Fienden vet vart jag är på väg och han gör allt han kan för att störa mig, och ibland så faller jag..! Men hallå!!! Jag e bara en människa!..!!!::!!! En himla mänsklig en sådan... Jag är spm vilken som hellst av er, jag felar, jag syndar, jag gör misstag...!!! Så varför den himla höga ribban?!? Varför skapade du mig med denna känslighet? Detta hjärtat? JAg vill bara riva ut det ibland... Förstena det... Döda det... Jag längtar så himla efter Pärleportens vita, förgyllda pelare... Jag saknar mitt HEM!!! Jag är inte från denna värld, men ändå måste jag leva här bland smuts och orenheter... Jag förtvivlar.. Varför satte DU mig HÄR??!???!!
Kunde du inte bara hållit mig hemma? Detta är min getsemane-bön, eller ska man säga min Klagovisa?

Jag klarar inte detta själv, jag misslyckas då, det vet jag... Du sa gå ut, jag ska gå ut, Du sa förkunna, jag ska förkunna, Du sa att du ska vara med mig, och det får Du se till att göra, annars räkna mittt liv för intet, för gärningar är döda, men troen är liv... Kommer mitt liv någonsinne bli dig bra nog? För jag vet vad Du vill, hur Du vill ha det, men jag inser mer och mer hur liten chans det är för mig att komma dit... Jag undrar hur du klarade det, Paulus, för här står jag med alla förutsättningar i världen, men ändå känns det som om jag aldrig kommer klara komma dit du kom... Jag vet ad du gjorde, och varför, och hur, och genom vad... Men hur kom du dit? Du var ingen "Wonderkiddo", som det ibland känns att jag är, och fortfarande.... Tiden är bortkastad om den inte fyllsa av något vättigt, så vad räknas mitt försprång i år för?

Äsch.... Skärpning nu gubben, nu fåru dra upp dig... Bibel o bön... Kör hårt..

Puss puss