vackert och dödligt
vad är det jag syftar till? vintern så klart. Kallaste natten hittills med dryga 22 grader minus vissa delar av stan.
vackert med snö och kristaller, men dödligt för vissa, som inte har ett varmt hem, en skön varm säng.
personligen hatar jag snö och kyla i stan. det hör hemma på fjället.
-
kylig kärlek / m
skandaler och pepparkakor
Okey, nu har det smällt på riktigt ju. Wikileaks har gjort diplomatvärlden till ett öppet offentligt diskussionsforum där hemligheter och skitsnack numera är till allmän skåda. Varför? Den där killen har ju inte mycket vettigt för sig. Fast vem kan ge honom skulden? Han har ju bara gjort sig förmögen på allt för dåligt skyddade hemligheter.
Nätet säkert? Tss.. Ett skämt ju.
Efter en långtråkig dag så måste jag mysa med lite pepparkakor och ädelost på tub. Det är ju så sjuuuukt gott! Förutom att det är lite ohälsosamt, så är det ju perfekt kvällsfika. Barca vann "el clasoco" stort, och det gör ju inte kvällen bättre. 5-0 är ju pinsamma siffror som tyvärr kommer plåga Murinho i ett bra tag framöver, om de inte lyckas vända vid nästa clasico.....
Godnatt folk's, thats all for now!
Nätet säkert? Tss.. Ett skämt ju.
Efter en långtråkig dag så måste jag mysa med lite pepparkakor och ädelost på tub. Det är ju så sjuuuukt gott! Förutom att det är lite ohälsosamt, så är det ju perfekt kvällsfika. Barca vann "el clasoco" stort, och det gör ju inte kvällen bättre. 5-0 är ju pinsamma siffror som tyvärr kommer plåga Murinho i ett bra tag framöver, om de inte lyckas vända vid nästa clasico.....
Godnatt folk's, thats all for now!
det sura äpplet
det finns något som jag aldrig kommer acceptera, aldrig vänja mig vid.
att förlora är det absolut sämsta som finns, precis bredvid döden.
dramatisk nu? njae, för mig är det så.
efter mitt livs suraste förlust som coach, och ännu en bitter uddamåls-förlust nu ikväll kan jag bara konstatera hur det svider att möta på förluster... man tappar totalt lusten och glädjen.
när jag började träna F95 i innebandy för drygt två år sedan, var min första lärdom att lära mig hur man inte förlorar. nu handlar det om att vinna, inte undvika förluster. alla matcher i serien kan vi vinna, men tyvärr också förlora.
en sådan helg till, vem vet vad man gör då? skiter i't?
nja, vi får bara hoppas det inte blir en sådan helg igen...
/mikael
att förlora är det absolut sämsta som finns, precis bredvid döden.
dramatisk nu? njae, för mig är det så.
efter mitt livs suraste förlust som coach, och ännu en bitter uddamåls-förlust nu ikväll kan jag bara konstatera hur det svider att möta på förluster... man tappar totalt lusten och glädjen.
när jag började träna F95 i innebandy för drygt två år sedan, var min första lärdom att lära mig hur man inte förlorar. nu handlar det om att vinna, inte undvika förluster. alla matcher i serien kan vi vinna, men tyvärr också förlora.
en sådan helg till, vem vet vad man gör då? skiter i't?
nja, vi får bara hoppas det inte blir en sådan helg igen...
/mikael
en kärlekssaga utan dess like
Ibland är det svårt att hitta ord. Jag vet inte varför, men känslan kan bli överväldigande. Riktigt hur det kan bli så sjukt lyckat, hur kärleken kan växa sig så stark, är för mig en gåta. Men det är inte mindre än ett faktum att jag nu är tillsammans med mitt livs kärlek. Kvinnan vars utseende och personlighet inte kan mätas med något eller någon...
Caroline Linnea Blom, kvinnan i mitt liv...
Någon gång så kommer jag se tillbaka på allt detta, om många år, och kanske då kan jag inse vilken tur jag har haft. För det är verkligen inte alla som får uppleva det som jag nu upplever. Det kan inte vara så. För då skulle världen vara så sjukt mycket bättre, och människor skulle inte lida (mentalt, om man nu syftar till västen) och kärleken skulle regera. Så är det inte.
Hur mycket jag än skriver och oavsett hur många ord jag använder, så kommer du aldrig, kära läsare, att förstå eller begripa den sanna lycka jag har hittat. Men du kanske har din egen. Eller får. Man vet aldrig.
Det enda man vet om livet är att det alltid händer saker som man inte förutsätt. Så är det bara.
Med kärlek / Mikael
Caroline Linnea Blom, kvinnan i mitt liv...
Någon gång så kommer jag se tillbaka på allt detta, om många år, och kanske då kan jag inse vilken tur jag har haft. För det är verkligen inte alla som får uppleva det som jag nu upplever. Det kan inte vara så. För då skulle världen vara så sjukt mycket bättre, och människor skulle inte lida (mentalt, om man nu syftar till västen) och kärleken skulle regera. Så är det inte.
Hur mycket jag än skriver och oavsett hur många ord jag använder, så kommer du aldrig, kära läsare, att förstå eller begripa den sanna lycka jag har hittat. Men du kanske har din egen. Eller får. Man vet aldrig.
Det enda man vet om livet är att det alltid händer saker som man inte förutsätt. Så är det bara.
Med kärlek / Mikael
är jag dum, eller?
Nu vet jag att det inte är helt moralsk korrekt att jailbreaka en telefon. Men det hindrar en väl inte i att försöka, va? Väl det var ett patetiskt försök som slutade som ett riktigt fiasko. Mobilen lagga ur totalt, och för ett ögonblick trodde jag att det var kört. Tre minuter och två googlingar efter så hittade jag lösningen och fick återställa telefonen. Därefter en ny hjärtklappning då mobilen sa att SIM-kortet var avstängd, och jag anade oro. "Du ska inte hålla på med sånt där. Det fattar du väl. Du ser ju hur det går", var de kärleksfulla orden min kära hade till mig om detta. PS. Det gick bra till sist, men ingen jailbreak på mig än...
En vacker brud kommer hon bli.
En underbar mamma.
Jag älskar dig från djupet av mitt hjärta.
Du min älskling!
(Nej, inte Apple jag pratar om nu)
Hon är fin hon, den där Caroline...
Kärlek / Mikael
En vacker brud kommer hon bli.
En underbar mamma.
Jag älskar dig från djupet av mitt hjärta.
Du min älskling!
(Nej, inte Apple jag pratar om nu)
Hon är fin hon, den där Caroline...
Kärlek / Mikael
applemania
Det finns några av oss, ganska få, som verkligen har fått ögonen upp för 2000-taltes verklighet och dumpat PC för Mac. Däremot så har många av oss fått ögonen upp för den nya typen telefoner och inköpt en iPhone. Sedan har vi den exklusiva gruppen av oss. De där som gått den extra milen. Vi som blivit biten av "applemania" på riktigt och skaffat en iPad. Det är toppen av Apples värk, kronan...
home, where are thou?
Sitter i kvällens skugga och väntar på att sömnen ska ta överhand. Inte ger jag mig utan en fight! Fast det är en maktlös kamp, det där. Sömnen vinner alltid, förr eller senare.
Julstämningen börjar komma nu och har laddat in en lista på Spotify med låtar som jag kommer spela mycket under julen 2010. Där finns Frankie (dvs Sinatra), Bing Crosby, Tom Jones, Nat King Cole, Tony Bennet, Ella Fitzgerald, Maria Mena m fl. Underbart...
"I want to go home this christmas" brinner sig fast i mitt sinne. När var senast jag hade ett "hemma" under julen? Känns som en evighet sedan, även fast det bara är fyra år sedan.. Om du nu undrar hur jag menar, så kan jag ju berätta för dig, kära läsare, att när man bor själv så känns det inte som om man har ett "hemma", utan det är mera bara en mellan-station innan man får en familj och igen har möjligheten att ha någon egen att dela julen med. Lyan typ...
För tre år sedan flydde jag julen och drog till Egypten med mina helsköna kusiner och farbror/faster. Det var en härlig semester med bara goda minnen. Vi fick till och med en gratis dag då flyget strulade!
Två år tillbaka hade jag operation lilla julafton och åkte sedan till min mama några dagar. En turbulent upplevelse där vinet flödade hela julen för att dämpa smärtorna efter operationen. Denna julen minns jag bäst för alla mina samtal med Caroline på MSN.
Förra julen var i och för sig helt okey, då jag fick spendera tid både med Caroline, hennes familj, och en del av min egen familj. Ingen vin (aldrig mer). Lite åkande fram och tillbaks men i det stora och det hela en trevlig jul. Arvid friade till min syster, jag fick två "Football Manager 2010", ett av mama och ett av Carro (kvinnorna i mitt liv minus Johanna, min älskade lillasyster). Janne och Sannas italiensk-inspirerade julmat var också en höjdpunkt.
Nu går jag min sista "ensam"-jul i mötes. Nästa år bor jag med Caroline och har ett hem på riktigt igen. En familj "of my own". Jag längtar varje dag. 18 Juni. Så långt borta, men ändå så nära...
Julmys och kärlek / Mikael
Julstämningen börjar komma nu och har laddat in en lista på Spotify med låtar som jag kommer spela mycket under julen 2010. Där finns Frankie (dvs Sinatra), Bing Crosby, Tom Jones, Nat King Cole, Tony Bennet, Ella Fitzgerald, Maria Mena m fl. Underbart...
"I want to go home this christmas" brinner sig fast i mitt sinne. När var senast jag hade ett "hemma" under julen? Känns som en evighet sedan, även fast det bara är fyra år sedan.. Om du nu undrar hur jag menar, så kan jag ju berätta för dig, kära läsare, att när man bor själv så känns det inte som om man har ett "hemma", utan det är mera bara en mellan-station innan man får en familj och igen har möjligheten att ha någon egen att dela julen med. Lyan typ...
För tre år sedan flydde jag julen och drog till Egypten med mina helsköna kusiner och farbror/faster. Det var en härlig semester med bara goda minnen. Vi fick till och med en gratis dag då flyget strulade!
Två år tillbaka hade jag operation lilla julafton och åkte sedan till min mama några dagar. En turbulent upplevelse där vinet flödade hela julen för att dämpa smärtorna efter operationen. Denna julen minns jag bäst för alla mina samtal med Caroline på MSN.
Förra julen var i och för sig helt okey, då jag fick spendera tid både med Caroline, hennes familj, och en del av min egen familj. Ingen vin (aldrig mer). Lite åkande fram och tillbaks men i det stora och det hela en trevlig jul. Arvid friade till min syster, jag fick två "Football Manager 2010", ett av mama och ett av Carro (kvinnorna i mitt liv minus Johanna, min älskade lillasyster). Janne och Sannas italiensk-inspirerade julmat var också en höjdpunkt.
Nu går jag min sista "ensam"-jul i mötes. Nästa år bor jag med Caroline och har ett hem på riktigt igen. En familj "of my own". Jag längtar varje dag. 18 Juni. Så långt borta, men ändå så nära...
Julmys och kärlek / Mikael
marken under mina fötter...
Så sjukt
Skor och strumpor, betong och asfalt
Inte blev vi gjorda för sådant
Inte är våra fötter skapad för fängslande läder och tyg
Friheten skulle finnas
Och luften
Sand och jord, gräs och tundra
Det var så vi skapades
Jag längtar tillbaks
Så sjukt
Jag kom att tänka på det idag, hur värdelöst det är att bo i norden. Inget fel på norden som sådant, bara fel plats att vara rent geografiskt. Och den moderna människan med alla dennas uppfinningar som sakta men säkert tar död på sig själv. Vi var inte skapad för detta, inget kan påstå det. Om jag hellre skulle vilja leva förut är en ren hypotetisk fråga vilket inte för med sig något gott... Fortfarande kan jag inte släppa tanken; vi är inte skapade för 2000-talet, med allt sitt moderna. Idag längtar jag tillbaks till "mother nature" och den gröna livsstilen.
Kärlek / Mikael
Skor och strumpor, betong och asfalt
Inte blev vi gjorda för sådant
Inte är våra fötter skapad för fängslande läder och tyg
Friheten skulle finnas
Och luften
Sand och jord, gräs och tundra
Det var så vi skapades
Jag längtar tillbaks
Så sjukt
Jag kom att tänka på det idag, hur värdelöst det är att bo i norden. Inget fel på norden som sådant, bara fel plats att vara rent geografiskt. Och den moderna människan med alla dennas uppfinningar som sakta men säkert tar död på sig själv. Vi var inte skapad för detta, inget kan påstå det. Om jag hellre skulle vilja leva förut är en ren hypotetisk fråga vilket inte för med sig något gott... Fortfarande kan jag inte släppa tanken; vi är inte skapade för 2000-talet, med allt sitt moderna. Idag längtar jag tillbaks till "mother nature" och den gröna livsstilen.
Kärlek / Mikael
ett nytt kapitel...
I dessa tider av så mycket stress och brist på tid, har jag tappat känslan för att uttrycka mig som jag önskar. Jag har inte tid att berätta eller ork att låta hjärtat få tala ut, men känner ändå behovet. Så nu gör jag det, nu börjar ett nytt kapitel här i bloggen och jag tänker bli regelbunden bloggare igen. Videobloggen är historia.
Ord, vilket jag älskar, har länge bara skrivits vid nödvändighet, men nu kommer jag ta upp "den röda tråden" igen och börja där jag en gång slapp taget. Om detta har något samband med Virres nya uppstart är dock ovisst, även för mig.
Livet är ett antal kapitel, där det ena börjar där ett annat slutar. Inte kan vi blanda ihop dessa, då var tid har sin prägel, och sin egen historia.
Skulle jag nu börja lasta ut allt som finns inom mig skulle dessa ord bara bli en sjö av ofullständiga meningar och utan samband. Att mycket har hänt sen senast är en underdrift, utan tvekan. Och att livet aldrig kommer bli det samma igen är en sanning som följer mig varje dag i varje beslut.
En introduktion av mig själv ger en ofullständig bild då man sällan har för vana att visa sina sämre sidor till en ny publik, men ett måste ni alla veta om mig; jag är på gott och ont.
Dr Jekyll och Mr Hyde är en åskådning av människan, inte bara en roman, vilket även stämmer in på mig som person. Skulle jag endast ha bra och goda sidor vore jag ej mänsklig. Det som är utmaningen för oss alla är att kunna acceptera detta hos varandra och även låta människor själv jobba med att hantera sin egen Mr Hyde. Som kristen är livet inte annorlunda, utan vi har samma utmaningen som alla andra, vi måste som det så vackert heter "jobba på våran helgelse".
Så vem är Mr Kolflaath idag och hur går det med hans kamp i livet? Det ska vi ta reda på framöver...
Med kärlek / Mikael