Livin' The Dream

"Sju år i Tibet" - en film alla borde ta till sina hjärtan...

Jag skulle hälst skriva till dig idag på engelska, för jag kan uttrycka mig med bättre ord, men jag ska klara av att hålla mig till svenska.

Tillbax till Tibet, så kan man säga att i denna filmen symboliserar Tibet mer än buddishm, dalai lama, berg och osivilisation; tibet är där du kan komma bort från din omvärld och hitta dig själv och den goda människan inom dig.

Ibland när omvärlden stängs bort, så får vi möjligheten att gå på djupet. Vi kan alla behöva tid som vi grublar över våra liv, när vi måste hitta meningen med att leva, och vad vi lever för. Hitta mål och amitioner...

Men när en människa har insett hur lite allt igentligen betyder, och hur sönderkrossat samhället och världen är, så kan man lätt tappa livspassionen. Vad betyder allt vi gör, allt vi njuter, allt vi hoppas, allt vi uppnår?...
De flesta människor idag har inte ett bra svar på detta.
Ingen kan ge mig ett svar som gör mig nöjd.
Det är här ens tro kommer inn, för utan tron är jag fölorad.
Jag har tappad hoppet ibland.
Jag har även tappad kärleken, som Paulus säger är den största.
Men aldrig fölorade jag tron.

Tro om en bättre tid o värld i nästa liv.
Tro om en gud som är min själs fader.
Tro om en förlåtelse för allt.

Dessa tre klippor är mitt liv byggd på.

Jag sitter och tänker igenom hur världen är, hur många människor som lider, hur många som bara njuter.
Finns det rättvisa på jord? Finns det en balans?
Varför ska vi människor alltid förstöra i vår kamp för att skapa?

Samhället - så fullt av elände.
En del av er kanske kommer ihåg hur politisk intresserad jag var innan. Jag helt enkelt älskade politik.
Men sen en dag som jag satt å filosofera gick det upp för mig hur förvrängd världen är och hur omöjlig den är att förändra som helhet. Vi kan påvärka o förändra vår omgivning, men samhället är ruttent från innsidan.
Många människor på en plats vill alltid skapa konflikt, tragedier, maktmissbruk osv....
Friheten i ett demokrati förstör demokratin från innsidan och ut.
Demokrati är en förbannelse, en plåga, en fördärvad pest.

Vi sitter i västen och klagar på diktaturenas maktmissbruk och överträdelser.
Men vi inser inte att det är vi som sitter på den "svarta jokern".
De grekiska filosoferna hade alltid en idealbild.
Men hur ska man kunna skapa en idealbild när denna skulle vara så långt från verkligheten?
Att leva men veta hur det borde och skulle vara är juh nog för att driva en människa från förstånden.

Jag vill avsluta med denna fråga som jag vill du ska suga på:

Vart finns det äkta värde på jorden?

Love/m