Chapter 11: tuesday night

Ja du då var vi här....

Väntan på morgondagens tidiga(halv 8) operation håller mig vaken och då känner jag för att gå lite i mig själv...
Jag har gjort många dumma grejer o att skada mg va en av de värsta. Min kropp är trasig, skadad, incomplete... Full av värkande och arga muskler som har fått genomgå 3 vecker med intensivt målande, närmare 150 timmar effektivt!!! Massor av muskelknutor och jag längtar efter god massage....

Då när jag var djupt nere i självsympati så måste jag säga att det är inte bara min kropp som är trasig, utan jag som person är ganska kaos. Jag har vet bara en sak och det är att nu, här, idag, i uppsala så känns jag ensam. och jag orkar liksom inte me allt... jag vill bara vara ensam... men endå inte... går kanske inte att förklara, men jag vet bara att framtiden måste bringa bättre tider och visa sitt ljus o sin barmhärtighet mot mig...shadows taking over..

Det var två underbara möten idag, men jag känner inte att  jag e på topp för d...
Jag vill i ärlighetens namn bara försvinna från klotet som kallas jorden,...
aja, lugn, inga självmordstankar eller nåt sådant skvatt, bara massa sega
o olyckliga tankar som finns i en skalle och dundrar sig lös.......

Take care. // Micke

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback