Chapter 111: Wasted

wasted...så som allt är....
wasted...så som jag känner mig....

sitter i mörkret å lyssnar på lite sörgande musik

konstigt...att det ska vara såhär..
konstigt...att inget är som man vill ha d...

utan min gammla vän glädjen är jag en droppe i vinden, fallande mot marken för att sönderdelas, medans vinden drar den hit och dit...


surt...förlust smakar aldrig bra...
surt...absolut skulle d va jag...

the hardest part - sjunger coldplay...jo d e just nu när man ser allt, men inte kan göra något...

long way to happy- sjunger pink...ja d är den grymma sanning...

lyssnar på hur Ola Sahlen sjunger "vägen vid ditt fönster" som givits till mig av en god vän...
man bara undrar på hur allt blev som det blev.....

otur? - sällan att man kan ha så mkt av d...

ödet? - d tror jag inte på

svaret ligger utom min kunskap o förstånd....

längtan - efter d jag inte vet,,, det jag inte känner... det utanför min värld...

aja...djupa tankar sitter jag i.. och jag tänker sitta här ett tag, men här skiljas vi åt, du o jag.

Ajö, min vän i blomsterdalen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback