När gråten inte räcker till...

När man vill gråta, men vet att det inte hjälper
När man borde skrika, men ändå biter igen
När man behöver styrka, men inte förmår hämta den
När man söker hopp, men inte hittar det

I varje tåra en bit av hjärtat
I varje rop en svår förtvivlan
I varje rörelse en skärande smärta
I varje tanke en bön om nåd

En onödig nödvändighet
Ett meningslöst syfte
En oövervinnerlig förlorare
Ett tystande svar


Ett sjunkande skepp behöver all hjälp det kan få, liksom en lidande människa behöver vårdas och bli omhandtagen.
En sak att fölora en grund, annorlunda det är att fölora det som bygd därpå.

Ett torn som rasat behöver tid för att resas igen, like så ett krossad hopp och en förstörd glädje.
En delad personlighet kan vara svår, men svårare är det med én personlighet med ett delad hjärta.

Ett märkligt syn att se den starke svag, utan sin stolthet och sårbar som ett nyfödd lamm.
En underbar kännsla dock, att se en resa sig starkare efter fall, att se styrkan bli större efter en förlust och modet igen komma med förhoppningsfulla drömmar.

Mina ord till er idag. // Love Mike

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback