ditt undermedvetnas krig
det finns mycket bakom allt
inget du gör är historielöst
allt har sin rot, sin botten i något
vad pratar jag om?
ditt undermedvetnas krig
det utkämpas kontinuerligen
allt som hänt dig, positivt och negativt
det positiva har skapat starka sidor
det negativa ligger och väntar på en möjlighet till kollaps
kriget om vem du är, vad du är
inget du gör är historielöst
allt har sin rot, sin botten i något
vad pratar jag om?
ditt undermedvetnas krig
det utkämpas kontinuerligen
allt som hänt dig, positivt och negativt
det positiva har skapat starka sidor
det negativa ligger och väntar på en möjlighet till kollaps
kriget om vem du är, vad du är
när jag tänker på sånt här, kommer jag självklart inn på det personliga planet...
så många saker som hänt, som ligger i mitt undermedvetna men ibland tränger upp
varför har jag så mycket mörkesinne när livet inte leker?
varför är jag så benägen om min frihet och att inte känna band?
svaren ligger i mitt omedvetna
så många saker som hänt, som ligger i mitt undermedvetna men ibland tränger upp
varför har jag så mycket mörkesinne när livet inte leker?
varför är jag så benägen om min frihet och att inte känna band?
svaren ligger i mitt omedvetna
idag kom jag till att tänka på den dagen som jag, 13 år gammal, för första gången fick ett riktigt möte med döden...
jag såg en mann brinna sig till döds, där nere på den gamla järnvägen, där vid tunneln
visst, han var sinnessjuk enligt sin journal, men förklara det för en 13 åring som nyss sätt döden i ögonen
jag glömmer aldrig bilden av hur han kom gående där med en kanna bensin...
"hey, va ska du" , ropade jag. inget svar. han gick emot tunneln, gick inn några meter i den.
"va gör du", ropade jag. plötsligen tycker jag att jag ser kannan över huvudet på honom.
i nästa sekund tänds en låga, och före jag vet ordet av det, kommer han springande ut ur tunneln, fullsatt med lågor och äld. han kom mot mig, stannade 20 meter framför mig och ramlade omkull. hans stela armar som stack uppåt i luften står fast i mitt minne, än idag...
jag såg en mann brinna sig till döds, där nere på den gamla järnvägen, där vid tunneln
visst, han var sinnessjuk enligt sin journal, men förklara det för en 13 åring som nyss sätt döden i ögonen
jag glömmer aldrig bilden av hur han kom gående där med en kanna bensin...
"hey, va ska du" , ropade jag. inget svar. han gick emot tunneln, gick inn några meter i den.
"va gör du", ropade jag. plötsligen tycker jag att jag ser kannan över huvudet på honom.
i nästa sekund tänds en låga, och före jag vet ordet av det, kommer han springande ut ur tunneln, fullsatt med lågor och äld. han kom mot mig, stannade 20 meter framför mig och ramlade omkull. hans stela armar som stack uppåt i luften står fast i mitt minne, än idag...
men påverkar detta mig idag?
kan detta förklara något jag inte förstår?
svaren ligger där nog
där i mitt undermedvetnas krig
kan detta förklara något jag inte förstår?
svaren ligger där nog
där i mitt undermedvetnas krig
love/m
Kommentarer
Postat av: Charlotte
Jag tror allt i livet påverkar mer eller mindre. Oavsett om det ger spår som vi märker eller inte märker. Vissa saker förblir oförglömliga och i längden handlar det om att vinna kriget.
De där bilderna, som liksom aldrig försvinner...
Men jag tror man kan besegra dem. Man besegrar det svaga med det starka och det mörka besegrar man med det ljusa. Och tillslut finns nästan inga spår kvar.
Minnena skapar morgondagen. Allt vi gör påverkar vem vi blir. Endel saker är för sent, men mycket ligger öppet för val. Idag skapar du imorgon! Idag gör du morgondagens krig lättare att kämpa.
Så hur ser dagen din ut? Vart är du på väg?
Love/siss
Trackback