Livin' The Dream

Jag kan ju inte säga att jag är en "enkel" eller lättläst människa, till det tänker jag för mkt. Men samtidigt finns det något av en ärlighet som kan dyker fram. Helt extremt ibland. Är jag tråkad så visar jag det ofta väldigt tydigt. Är jag arg eller tjurig, så syns det ganska enkelt. Bryr mig inte om att gömma det...

Kom på det när jag satt och tråka mig genom ett seminarium idag. Visst, det hade sina ljusa stunder, men de va mkt korta. En rebell är vad jag är. En rebell utan det där vanliga, svenska skalet. Om jag tycker nåt, så tycker jag det och skiter i om andra tycke jag är galen eller trångsynt. Inte att jag är sådär "jag vet bäst", för det vet jag att jag inte gör. Men jag ba tycker frihet är viktigt, man ska inte försöka trycka in alla geom samma kvarn. Kommunismen är ju från helvete! Gud skapa alla lika, men med egen identitet, egna talanger och ett val. Kommunismen är anti-sportig, den är äcklig och som en kedja som binder fast oss. Sverige kallas i Norge för den sista kommuniststat. Ligger något i det. Här ska man inte tro man är nåt. Man ska inte göra ljud. Du ska helt enkelt sågas ifall du är utanför "normen". Ulleråker nästa liksom.

"Nej till Jantelagen för mig, men du ska inte tro du är nåt!" Blivit lite så.
Man blir ju påverkad av samhället och kulturen. Måste ju tillbaks.
Back to the rebel again!