"magistern, magistern!"
okej. jag erkänner. jag har på nåt sätt hamnat snätt.
jag menar, vart är jag liksom? och vart gick jag fel?
en lärares mardröm, lika respektlös som galen.
plötsligen skriker någon i korridoren. "magistern, magistern!".
det tar flera sekunder innan jag vänder mig om, och slutligen inser det är mig som det ropas på.
har gått från att vara elev till lärare. LÄRRRRARRREEE!!!
och jag som svor så innerligt och heligt att jag aldrig skulle bli en sådan.
men känslan av självförakt har ännu inte kommit...
undrar om någon hade trott detta?
jag menar, vart är jag liksom? och vart gick jag fel?
en lärares mardröm, lika respektlös som galen.
plötsligen skriker någon i korridoren. "magistern, magistern!".
det tar flera sekunder innan jag vänder mig om, och slutligen inser det är mig som det ropas på.
har gått från att vara elev till lärare. LÄRRRRARRREEE!!!
och jag som svor så innerligt och heligt att jag aldrig skulle bli en sådan.
men känslan av självförakt har ännu inte kommit...
undrar om någon hade trott detta?
Kommentarer
Postat av: fröken Lena
Magistern... magistern... det heter SNETT och inte snätt till att börja med... och vaddå självförakt... jag förstår inte vad du pratar om... jag har verkligen inte något självförakt... snarare självförtroende om att jag alltid får som jag vill... hahahahhahahahahaha
Trackback