Suget

Äcklig snö ute. Blir bara mer och mer. Inferno, en guddomlig komedi? Känns som om vädergudarna hånar mig. Inte för att de finns men. *Suck*. Kylan, mörkret och snön tar livet av den lilla livsglädja som överlevt höstens dunkla tvivelaktiga stämning. Finns det något met patetiskt än att bo här uppe? "Jag vill leva, jag vill dö i norden" låter ju mer som en sorglig strof, skrivit av den första idioten som tog klivet nord för Elbe. Nåt sorts rekvium.

För att lätta lite på humöret har jag suttit här senaste timmen och glassat över bilder från förra sommarn. Turkiet och Öland. Behöver jag säga mer? Nej, bilderna talar för sig själv. Även andras sommarbilder har används som tröst och påminnelse om den tiden på året då vi verkligen lever. Vilket liv vi har på sommaren! Varje år når ju sitt klimax då. Allas liv. Just nu har vi anti-klimax. Och jag känner suget...

Sol, sommar och 28 grader. Bad, volleyboll och en allför varm bil. Glädjen av att upptäcka hur lägenheten blivit kyligare än vädret ute. En natt under öppen himmel med äppelcider, vänner och nattbad vi Lahti's brygga. Bekymret är som bortblåst. Finns ej. Vi kan vara galna, vi kan vara unga, vi är helt enkelt fria!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback