epic time

Jag kommer aldrig glömma den första gången jag såg er uppe i Ärentunaskolan, när ni fick stryk av Storvreta 11-1 (9-0, 0-1, 2-0). Det fanns ett enormt potential hos er, tänkte jag.
Med facit i hand, kan väl ingen säga att jag hade fel?

Att gå från målet att vinna en enda match på hela säsongen, till att komma fyra i D4 är en resa jag aldrig kommer ångra. Ni har lärt mig så mycket om mig själv och om att vara en ledare, ja lika mycket som jag lärde er så lärde ni mig. Nu känner jag mig som Leonidas, vid slutet av min kamp här med er. En handfull trogna kvar... Och sen några nyare trogna :) This is it..

Jag kommer fortfarande ihåg känslan när vi vann 7-2 mot Gottsunda. Jag vet inte om jag någonsin har varit stoltare än jag var just då. Sen kom det vinster med kortare och kortare mellanrum helt tills nu. Jag vet inte helt hur jag ska knyta denna säcken ihop. Jag vill liksom inte sluta skriva...

Så många magiska ögonblick. Vi såg ett sådant ikväll också. Debbie satte dit sin första kasse för säsongen, så himla efterlängtad för hennes del.
Så sjukt många timmar vi har spenderat tillsammans!
Nu vandrar vi skilda vägar i sporten vi alla älskar, och det känns konstigt nog precis som när man gjort slut med någon. En tomhet som kommer ta tid att jobba bort. Det är kärlek mellan oss, mina damer. Och jag kommer aldrig glömma er.

This is it...


För sista gången; hälsningar er Coach Mikael

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback