En outhärdlig kyla
Frosten som kom...kylan tränger genom mig
når hjärtat som stelnar
frosten oundviklig
kännslor försvinner
känner inget mera
frusen rakt igenom
nej, det är inte fysiskt
det är inom mig
vintern kom med mer än förväntad
en outhärdlig kyla har dragit sig inn
vart enda ord blir tomt
var enda tanke förfrusen
själen stannar till
frosten kommer
det syns mer och mer
vad ligger bakom?
nja, inte mer än en svår förlust
förlusten av hösten, som började så bra
förlusten av livet, som glidit bort
förlusten av dig, min vän
i kampen om framtiden har jag glömmt mina egna principer
mina egna ord
engång sa jag sähär; mitt liv är idag
men sannerligen ej
En gång diktade jag detta;
"Blir du glad när jag misslyckas?
Blir du nöjd?
Ser du misslyckande som förlust?
Är det inte nödvändigt?
Blir du bättre om jag blir sämre?
Blir du finare?
Tror du att jag bryter ihop?
Såg du inte min styrka?" (http://mrkolflaath.blogg.se/2006/april/a-long-day.html)
men min styrka e som frusen
kyla...allt jag känner
kyla...
Love/m
istället för att låta kylan komma åt dej kanske du ska leta efter värmen & faktiskt tillåta värmen få värma dig, ingen människa är ensam stark! jag vet att du klarar det, jag tror på dig, du kanske ska börja tro på dig själv också!
tossa har såå rätt min vän!..och...jag hoppas att du vill snacka med mig nån gång snart!..Vänner är till för alla situationer!
och jag hoppas du läst min blogg.."Från en kliippa till en annan..."..tänka på vilken klippa du står på!
Du, tack för att du skriver så bra!
Håller med om kylan. Jag sitter hemma och hoppas på våren(bildligt talat), jag hoppas at våren kommer till mej snart, hoppas att den kommer för dig också...
Tack för alla kloka ord du lämnat på min blogg. Uppskattar det.
Hoppas verkligen att du får en Underbar jul!
-Linnéa